Andreas bear home

Krossade barnen i att hoppa hage nere vid skolan

It’s all about maintaining a regular schedule, som Adam Tinworth skriver i ett av sina dagliga veckobrev. Det är att leverera på utlovad tid som utgör grunden för en succé. Den här bloggen utlovar ingenting särskilt och huruvida det blir succé eller inte spelar mig inte någon roll. Om du som läser finner värde i det här är jag glad. Om du låter mig veta det = ännu gladare.

Dagens lilla rapport handlar om Julita skola. Där gick jag mina sex första år i skolan och där var jag med mina egna barn idag. På skolgården alltså. De var mäkta imponerade av alla ytor, en stor asfaltsplan, klätterställning, gungor, en kulle med rutschkana, pingisbord, en hockeyrink, en stor gräsmatta och en liten klättervägg. ”Det går inte ens hundra elever här och de har det så här stort. Vi är tusen på vår skola och har en mycket mindre skolgård”, sa sonen upprört. Jag berättade att vi kunde åka skridskor på rasterna hela vintrarna och pekade in genom porten på den stora väggmålning där inne som jag och mina klasskompisar fick vara med att göra på slutet av åttiotalet. Jag har för mig att jag målade en munk, en kristen munk, vilket anspelar på Julitas klostertradition. Tänk att vi fick göra sådant. Målningen sträcker sig över en hel korridor har jag för mig, om inte flera. Jag ska försöka komma in någon gång och se hur där ser ut idag. Jag passade på att lära barnen hoppa hage också. Jag vann, i det närmaste utklassade dem, vilket de tog ganska bra. De hade aldrig gjort det förut men tyckte att det var en ganska kul lek faktiskt. Hedda passade på att köra lite bräda på asfalten. De nya hjulen hon fått i födelsedagspresent "rullade nästan för bra".

Nere vid affären träffade jag en kille som slipade bromsskivor på bilmecken häromdagen. Han är tydligen en äldre brorsa till en tjej som gick i några klasser över mig där i Julita skola. Han ville veta hur det gått med vår bil. Jag upplyste honom om att det mystiska ljudet var kvar. Vår lokala mekare hade gått bet även han. "Fan så jobbigt. Jag hatar missljud. Jag verkligen lider med dig", sa brorsanmannen och vi sa hej och tjena innan han och dottern gick in i affären för att köpa ingredienser till munkar. Bakverket munkar, donuts alltså.

Dagens löpträning blev dubbel. Först en mil ensam. Sedan en 3,5 kilometersrunda med Annas hund. Yay!

Tre korta