Andreas bear home

Krogen i Stadsparken – så var det

Vi åkte in till Katrineholm för att käka födelsedagsmiddag. Vi hade först tänkt äta på Magda men där var fullt. Det går bra för folket där på gården. När jag ringde sa bonden (minns inte vad han heter, väldigt trevlig man) att det är fullt i stort det varje kväll. Minst ett par dagar i förväg bör man boka bord för att vara säker. Det är inte så konstigt med tanke på det skrala utbudet häromkring. Det finns massor med turister i trakten som är beredda att spendera pengar på fika och mat i en vacker miljö, men det finns inne särskilt mycket att välja på. Här finns garanterat utrymme för fler lantliga krogar och fik under sommartid. Lokalproducerat är hetare än någonsin och småskalighet likaså. Matintresserade entreprenörer som gillar Sörmland se hit!

Så var hamnade vi istället för på Magda? På Parken/Orangeriet i stadsparken, ett ställe som vi förstått är illa omtyckt av många här i kommunen och som drivs av den Katrineholmsbördiga stjärnkrögaren Tommy Myllymäki (gick i min parallellklass på gymnasiet). Som jag förstått det handlar missnöjet om priserna (högre) och att restaurangen därför inte blivit en mötesplats för alla på det sätt som utlovades när kommunen köpte ut den gamla krögaren. Fyll gärna i mina kunskapsluckor kring detta.

Så vad tyckte vi om restaurangen i Stadsparken?

En inledande tveksamhet övergick till ett positivt helhetsintryck. Den första känslan var att personalen inte hade koll överhuvudtaget, det var kö i baren (där man var tvungen stå för att beställa a la carte) och några coronaavstånd i det trånga utrymmet där var det inte tal om. Personalen var underbemannad och när jag äntligen fått beställa var jag inställd på att vi skulle få vänta lääänge. Men den ensamme kocken slet på bra och fick senare förstärkning, personalen höll humöret uppe och var trevlig och maten kom faktiskt ut snabbare än vi räknat med. Framförallt: Allt var vällagat och riktigt gott. Jag blev glatt överraskad av den helvegetariska rätten baserad på rotselleri och broccoli, den var föredömligt smakrik och mättande trots enkla råvaror. Över medel helt klart. Sextonåringen åt en högrevsburgare som han gav betyget "kanske den godaste burgare jag någonsin ätit". De övriga valde ryggbiff och torsk och var också mycket nöjda.

Priset ligger runt en tvåhundring eller lite över över för en varmrätt. Dyrare än det mesta i Katrineholm, ja. Hutlöst för det man får, nej. Men frågan är hur det funkar på sikt. Den billigare pizzamenyn är nog ett smart drag av Myllymäki.

Ett ställe för sen fest kommer det aldrig bli med öppettider som sträcker sig till 21. Gästerna denna kväll bestod av såväl medelålders par som större vuxna sällskap och några barnfamiljer.

Tre korta

#torplife