Slutet på Myggor och tigrar är brutalt
Programmet om familjer som tävlar om att bli den starkaste i SVT:s nya underhållningsprogram på söndagskvällar är svårt att gilla. Det är barn som gråter och fäder som utstrålar besvikelse över sina familjemedlemmar och över sina egna tillkortakommanden som lagledare. Men dottern gillar det, jag tror hon när en dröm om att ha en familj stark och peppig nog att kunna ställa upp i ett sådant program. Man kan skapa besvikelser på olika sätt om en säger.
Jag läste ut Maja Lundgrens Myggor och tigrar i morse och den hänger kvar i mig. Slutet är brutalt och oväntat. Eller, det hade varit oväntat om jag inte råkat läsa en gammal intervju med henne i SvD innan jag hann dit, men den gjorde läsningen knappast mindre drabbande, snarare tvärtom. Det är en märklig bok. Den kom 2007 men känns nutida. Det är metoo, namngivningar och uppsatta kulturmän. Det känns rimligt att fortsätta med Klas Östergrens Renegater. Jag lyssnar på den, han läser den själv och gör det bra. Det är givande att läsa för tillfället. Om några dagar får jag två andra böcker jag är mycket intresserad av på posten, jag har beställt dem papper eftersom det är så jag helst läser böcker. Storytel är bra, men det är något annat. Det är Nina Björck Om man älskar frihet: tankar kring det politiska och Erik Bengtsson Världens jämlikaste land? som kommer på posten.