Andreas bear home

Hunden ger inga svar, hon bara flämtar och låter tungan hänga utanför munnen.

Anna kommer förbi med hunden på eftermiddagen, mitt springsällskap. Vi har testat det en gång förut och nu ska vi göra om det. Att springa med hund i koppel runt midjan tvingar en att vara på alerten, rätt som det är rycker det till och då gäller det att man inte haft tankarna på annat och varit obalanserad. Kanske får hon för sig att plötsligt byta sida av vägen eller kanske måste hon stanna för att kissa. Jag knäpper på mig koppelbältet och sätter fart. Eller rättare sagt, hunden sätter fart. Herrejävlar vad hon drar, bokstavligen drar. Efter några hundra hittar vi ett lagom tempo och vi kan springa intill varandra med kopplet varken spänt eller slappt. Jag börjar småprata lite. Babblar om ditten och datten, berömmer henne och berättar vad husen heter som vi passerar. Men hunden ger inga svar, hon bara travar på med tungan hängande utanför munnen och blicken riktad framåt. Min puls är hög och musklerna i benen sjunger, samtidigt känner jag ett lugn. Det här är bra, det här är en fin stund, tänker jag.

#torplife