Andreas och björnen

Hunden ger inga svar, hon bara flÀmtar och lÄter tungan hÀnga utanför munnen.

Anna kommer förbi med hunden pÄ eftermiddagen, mitt springsÀllskap. Vi har testat det en gÄng förut och nu ska vi göra om det. Att springa med hund i koppel runt midjan tvingar en att vara pÄ alerten, rÀtt som det Àr rycker det till och dÄ gÀller det att man inte haft tankarna pÄ annat och varit obalanserad. Kanske fÄr hon för sig att plötsligt byta sida av vÀgen eller kanske mÄste hon stanna för att kissa. Jag knÀpper pÄ mig koppelbÀltet och sÀtter fart. Eller rÀttare sagt, hunden sÀtter fart. HerrejÀvlar vad hon drar, bokstavligen drar. Efter nÄgra hundra hittar vi ett lagom tempo och vi kan springa intill varandra med kopplet varken spÀnt eller slappt. Jag börjar smÄprata lite. Babblar om ditten och datten, berömmer henne och berÀttar vad husen heter som vi passerar. Men hunden ger inga svar, hon bara travar pÄ med tungan hÀngande utanför munnen och blicken riktad framÄt. Min puls Àr hög och musklerna i benen sjunger, samtidigt kÀnner jag ett lugn. Det hÀr Àr bra, det hÀr Àr en fin stund, tÀnker jag.

#torplife

- 1 toasts