Bäng på cykeln
Igår morse stannade jag till utanför Matpressen på väg in till jobbet. Det ligger alldeles intill. Jag ställde cykeln utanför butiken att låsa den eftersom mitt ärende var så snabbt. Ändå hann jag glömma det. Jag fortsatte till jobbet till fots.
När jag skulle gå hem nio timmar senare stod inte cykeln utanför jobbet som den brukar. Såklart. Men i mitt huvud där och då hade jag ställt den där som vanligt på morgonen. Arg och förvånad promenerade jag hem. Vem fan är så fräck att den snor en cykel utanför DN mitt på dagen!? Jag började skissa på hur jag snabbt skulle kunna köpa en annan billig gubbcykel att använda varje dag från och till jobbet, året runt.
Hemma vid middagsbordet slog det mig att det är helt orimligt att cykel blev stulen utanför jobbet. Jag börjar rekapitulera dagen och pang kommer jag på det. Jag lämnade den utanför affären på morgonen!
Jag ringer Matpressen, en Lovisa svarar och jag säger att jag har en udda fråga.
Jag tror jag lämnade min cykel utanför er i morse, olåst, skulle du kunna tänka dig att se efter om den står kvar?
Det gör den, säger hon. Och hon erbjuder mig dessutom att ta in den i butiken över natten. Så snällt.
I morse var jag där och hämtade den. Den stod fint parkerad på lagret. Jag lämnade en kanelkrans till personalen som tack för hjälpen och rullade iväg. Glad i hågen klev jag in på jobbet – efter att ha försäkrat mig om att cykeln stod där den skulle. Låst.